När godhjärtat bara blir fel

Läste en intressant artikel om second hand kläder som skeppas hit ner i mängd och massor. Det påminde mig om hur mycket många människor gör med gott hjärta för att hjälpa som egentligen bara blir fel i slutändan. Lite så där som volontärarbete. Om man inte är uppmärksam och eftertänksam kan det vara mer skadligt än nyttigt. Jag kan tänka mig att de flesta som skänker bort kläder till välgörenhet eller kommer hit ner för att volontärjobba gör det för att man genuint vill hjälpa, ändå blir det lätt fel.  

Är det ens målsättning gäller det att vara uppmärksam. Faktum är att stora delar av kläderna säljs vidare och landar här nere och skadar dessa ekonomier. 2014 skeppades kläder från USA och andra rika länder till Östafrika för ett värde av 300 miljoner dollar. Det här förhindrar den inhemska klädindustrin från att utvecklas. Kläder gjorda för västerländska kroppas passar också väldigt dåligt kropparna här nere. Det finns väldigt få klädbutiker som säljer något annat än second hand. Man ska verkligen ha tur när man är på jakt efter något. Oftast finns det inte i ens egen storlek. 

Jag tror det är viktigt att fråga sig själv varför? Varför skänker jag bort kläder? Varför vill jag volontärjobba? För att lätta mitt dåliga samvete och berättiga fler nyinköp? (check för mig) För att jag på riktigt vill hjälpa? (check för mig) För att second hand är så pop och jag hakat på trenden och i den ingår också att ge bort kläder? För att det är en bra image-grej? För att jag tror jag har färdigheter som kan vara till nytta? För att jag på riktigt har ett intresse för de samhällen jag ska volontärjobba i? För att jag vill hitta mig själv? För att jag vill ha ett äventyr?

Läste en annan bra artikel också om fyra frågor att ställa sig själv om man vill volontärjobba. Den ena var, skulle du göra det om du inte hade en kamera? 

 

20.09.2016 kl. 22:14

Morgonpigg nattuggla

Alltså klockan är inte ens nio och jag har redan gjort ett franska skrivtest och skickat in en kolumn. Alla som känner mig kommer säkert falla av stolen nu, men denna morgontrötta nattuggla steg frivilligt upp klockan 5.30 och sitter nu och jobbar på ett café. Man har så konstiga tider i den här staden, men åker man hemifrån kl. 6.00 är man inne i stan kl. 06.30. Vi bor alltså inte inne i centrum, utan 10 km utanför på en halvö. Åker man en timme senare tar det dubbelt längre på grund av trafiken. Så i vårt hushåll just nu är det väckning kl. 5.30. Oftast chillar jag hemma en stund, går på morgonlänk och sen sätter jag mig någonstans för att jobba. Ni vet livet som frilansare. Man jobbar lite här och där, alla möjliga klockslag. Idag måste jag dock åka in till stan på lite ärenden. Det positiva med dessa tider är att man får en lång ledig eftermiddag. Och för att vara ännu vara lite mer präktig så är planen att efter jobbet idag gå på yoga. Life is good.

Veckoslutet var också skönt. Kände ett litet behov av att nätverka med nordbor så i fredags gick vi på en nordisk grillfest. Jag, min tanzaniska partner och vår kompis som är halvtanzan och halvnorrman. I slutändan kände ju dessa två herremän varannan person på festen och den enda 100% nordbon av oss kände ingen. Många av mina vänner från Dar-tiden 2012 har flyttat härifrån, så jag får liksom bygga upp en ny kompiskrets, igen. Vet inte hur många gånger jag satt mig själv i den här situationen, men börjar bli expert på att kunna integrera mig själv i nya sammanhang och länder. Resten av veckoslutet gick åt till chill. Vi gick på hantverksmarknad och jag köpte alla de grejer jag alltid velat ha men inte köpt tidigare för att de inte rymts i kappsäcken. Men nu behöver jag äntligen inte tänka på det. 

Insåg också att det idag är ett år sedan jag var nere här på semester. I flyget hem till Finland då beslöt jag mig för att flytta ner igen vid första bästa chans. Att jag nu är här känns märkligt, men också alldeles rätt. Ibland blir det liksom åtminstone lite ditåt som man tänkt sig. 

19.09.2016 kl. 08:50

Så mycket på samma gång

Jag har så många saker jag skille vilja skriva om. Det känns som att det händer så mycket runtomkring mig på samma gång nu. Jag kunde skriva en hel essä om det politiska klimatet i Tanzania som för tillfället är spänt. Religösa ledare har fått stiga in och medla mellan oppositionen och presidenten. Om känslan av att hela tiden vara på jakt efter nästa uppdrag och jobb i ett land och en kontext långt borta från ens egna. Om vilken enorm känsla av enslighet och utanförskap som plöstligt kom över mig när jag flyttade hit och som jag inte hade räknat med. Det fick mig att igen inse hur viktigt peer-support är när man flyttar till nya länder och att tålamod är bra att ha (sätter det på önskelistan till jul). Om Finlands horribla flyktingpolitik som rubbar min nattsömn. Om det faktum att det är fredag och att jag inte har program planerat för en enda helg innan jul och hur bra det passar mig just nu. Eller nej, nästa veckoslut åker jag till Zanzibar med en kompis som spontanbokade ett flyg till Tanzania för att hänga med mig. Mera sånt!  Om att jag trivs så bra just nu med så mycket.

Men nu måste jag jobba. Så det blir inget skrivet om någotdera tema. I stället ska jag utveckla en undersökning för att utvärdera hur kön och mänskliga rättigheter arbetats med. Återkommer en annan dag. 

 

16.09.2016 kl. 11:26

Finskt midsommarväder

IOGT-NTO rörelsen som jag för tillfället gör ett konsultuppdrag för har sitt östafrikanska regionkontor i Arusha. Så den här veckan är jag här. Från första stund har jag frysit. Det känns ungefär som finsk midsommar när man går runt med stickade strumpor och fryser från benmärgen ut i fingerspetsarna. Det är längesedan jag upplevt denna känsla. Jag sover med två täcken och en filt. Husen är inte direkt isolerade här. Jag förstår inte hur bybor som bor i små lerhus klarar sig. 

Vädret i Tanzania varierar beroende på var du befinner dig. Arusha ligger vid välkända Kilimanjaro och i regionen finns Serengeti nationalparken och Ngorongoro kratern. Dessa är alla klassiska besöksmål för turister. Men bra att komma ihåg är att Afrika inte alltid innebär värmebölja. Gör inte som jag och glöm din jacka i Finland. Nu går jag runt med precis alla varma kläder jag har och ändå fryser jag. Snart får jag åka hem till Dar och värma upp mig. 

08.09.2016 kl. 10:27

Bland fattigdom

Jag bor ju i ett av världens fattigaste länder. Det rubbar min nattsömn nu som då. Som igår när jag läste i tidningen att två kvinnor som anklagades för att vara häxor hade bränts till döds. Eller den lilla notisen om att en kvinna blivit fast för människohandel när hon köpt barn för 8 euro var och gift bort flickorna för en summa pengar, cirka 80 euro per flickebarn, och sålt pojkarna till jordbrukare som arbetskraft. Allt detta var bara små notiser i tidningen

I sådana skeden har jag svårt att tro på diskursen om ”Africa rising”. I statistiken kan vi se att fler barn än någonsin går i skola. Vi kan också se bland siffrorna att den extrema fattigdomen minskat och medelklassen ökar. Kanske det går åt rätt håll. Det låter så bra. Men sen ser vi här på fältet att t.ex. innehållet i skolan är så bristfälligt. Jag har träffat flickor som gått ut andra stadiet som inte kan forma en vettig engelsk mening även om hela andra stadiet går på engelska. Majoriteten här har inte tillgång till vatten eller el i detta land som ännu är väldigt ruralt.

Men jag försöker förbli realist och bibehålla en gnutta optimism, annars tror jag inte jag kan eller borde bo här. Jag kan också se en liten skillnad mellan Tanzania och Elfenbenskusten. Elfenbenskusten är rikare och på vissa områden mer utvecklat, även om alla de byar jag jobbat med där det senaste året indikerar något helt annat. 

07.09.2016 kl. 16:01

Fredagskänslan - välkommen tillbaka

Välkommen tillbaka ljuvliga fredagskänsla. Den där pirriga känslan av att nu börjar veckoslutet. Alla förväntningar som snurrar på kring vad veckoslutet ska leverera, fast man egentligen tänker att det inte behöver leverera så mycket mer än den här känslan. Fram med fredagsmyset. Jag är redo. 

Senaste nio månaderna har jag aktivt förbjudit denna känsla. När man bor ensam i bushen är veckosluten oftast den svåraste tiden. Massor med tid utan något att göra eller någon att hänga med. Fördelen med det är förstås att måndagar känns som himmelriket. 

Men nu back in town med mina typer är det helt annat. Det har tagit några dagar för mig att landa i min ny/gamla hemstad, men nu känner jag att jag är tillbaka och på gång. Det här blir så bra. 

Dagens fredagsmys blir på stranden, fast här är kallt. Jag har aldrig upplevt en sådanhär kyla i Dar. Jag har byxor och långärmat idag. Här är ju nog 30 grader, men blåsigt å mulet. 

Ha ett skönt veckoslut! Nu loggar jag ut. 

02.09.2016 kl. 14:50

Ny människa?

Nuförtiden är jag tydligen en människa som går upp klockan sex och innan klockan slagit åtta har jag redan varit på morgonlänk, duschat, ätit morgonmål och satt igång första tvättmaskinen för dagen. 

Låter mycket präktigt, men egentligen är det bara jag som är lite rastlös och sjukt sugen på att börja jobba igen nästa vecka. Kan inte förstå hur folk som är hemma på dagarna står ut. Men den andra i hushållet är glad. Igår städade jag även kylskåp och kök, samt gjorde middag. Snart har vår hushjälp inget jobb mera och jag känner inte igen mig själv längre. 

För att återgå till att vara Sandra the old version ska jag tillbringa resten av dagen i bibban och jobba med några projekt och läsa. Gud så jag saknat bibliotek. Jag älskar bibliotek och får alltid så mycket gjort där. Extra kul är det med en bibba där det är min kompis som mer eller mindre köpt in alla böcker. Samhällsvetaren och utvecklingspolitiska nördens mecka. 

30.08.2016 kl. 09:01

Tålamod

Tålamod. Det lär man sig här nere. Ibland går det långsamt, och när lösningen på frågan är utom ens räckhåll, t.ex. vid strömavbrott, har jag lärt mig att det bästa är att bara ta ett djupt andetag och chilla. Sitter på café i min nygamla hemstad Dar es Salaam. Hade en hel lång lista på saker jag skulle uträtta med hjälp av deras internet. Nå gissa vad, nätet fungerar inte och mitt egna portabla fungerar precis så bra att jag måste ladda upp det här inlägget 10 gånger för att lyckas. Så vad gör man?

 

  1. går till stranden
  2. går hem och slänger sig på soffan
  3. försöker uträtta andra ärenden som fixa tanzaniskt körkort
  4. sitter kvar och spanar på folk som shoppar i matbutiken nedanför
  5. går hem och packar upp flyttlasset
  6. går hem och tvättar kläder (hurra, har äntligen en tvättmaskin!) 
  7. försöker hitta ett annat café med internet

 

Jag har alltså en vecka semester emellan jobb. Försöker ladda energi för att igen orka med alla procedurer som krävs för att komma in i en ny vardag med nya system och nytt jobb. Nu hoppas jag verkligen att jag inte behöver flytta till ett nytt land på ett tag.

29.08.2016 kl. 13:26

Back to live från Dar?

Så denna nomad drar vidare på den afrikanska kontinenten. Elfenbenskustens kapitel är avslutat för denna gång. Vad händer nu? 

För fyra år sedan, när denna blogg ännu hette Live från Dar, flyttade jag med sorg i hjärtat hem från Dar es Salaam. Eller hem och hem, jag flyttade till Bryssel. Jag beslöt då att det här är inte det sista Tanzania ser av mig och som deadline för mig själv sa jag att jag ska vara tillbaka innan jag fyller 30. Det blev nästan lite bråttom här på slutet, men det fixade sig. Jag flyttar nu tillbaka precis en månad innan min födelsedag och det här är den bästa födelsedagspresenten jag kan ge mig själv. 

Jag ska bo i Arusha och Dar es Salaam. En kombination av det bästa som Tanzania har att erbjuda. Omgiven av nationalparker och Kilimanjaro i Arusha, och de vita sandstränderna i Dar. Går från det stora FN maskineriet till att vara frilanskonsult, åtminstone för en stund. Flyttar från lilla Man tillbaka till civilisationen. Tillbaka till att vara omringad av vänner och familj. Det är mycket kontraster i mitt liv, men jag börjar bli van. Steget att flytta tvärsöver den här kontinenten känns konstigt litet. 

Så välkommen till Tanzania! Å kanske det här nu igen blir Live från Dar. Vi ska se. 

25.08.2016 kl. 12:56

Perspektiv på distans

Det här med distans får så många nya innebörder på den här kontinenten och i det jobb vi gör. Perspektiven blir kanske lite snedvridna.

För det första, att köra sju timmar från Abidjan till Man på varierande vägunderlag känns nu som världens mest normala sak. I Finland orkade jag knappt ta mig upp till Kristinestad från Helsingfors.

För det andra, i går var det enorma hurrarop kring lunchbordet på jobbet när en kollega meddelade att hennes partner är här en hel månad. Wow, en hel månad på samma ställe, sade några, inklusive mig själv, med förvånad röst. Att vara på samma ställe, något som de flesta i ett förhållande ser som så himla självklart, har blivit en sådan lyx. Distans till nära och kära är nog kanske det tyngsta med denna jobbkontext.

Jag har varit nio månader ensam i Man och Daloa. Det är en ganska lång tid, samtidigt har det gått så himla snabbt. (Lätt att säga nu). Men lättnaden och känslan av att jag snart kommer bo i samma land som min partner är enorm. Jag flyttar till Tanzania. Tio timmar flyg emellan oss blir en, eller en sju-ish timmars bilresa som det är mellan Arusha och Dar es Salaam. Rena rama lyxen.

24.08.2016 kl. 20:02

Chill

Jag har lärt mig (äntligen) att när man har semester har man ledigt från allt, även bloggar. Men nu är jag tillbaka. 

 

Jag har också lärt mig en hel del annat det senaste året. Det viktigaste är att chilla. Då menar jag inte bara att jag nu kan slänga fötterna på soffan utan dåligt samvete, utan mer så där allmänt gällande livet.

 

Jag har slutat stressa över allt ogjort. Jag har slutat fundera i minsta detalj på allt jag borde kunna och ha uppnått vid det här laget. Det betyder inte att jag gett upp mina målsättningar eller slutat göra saker, men livet är tammetusan till för annat än att hela tiden vara på väg någon annanstans än där man är just nu. Så jag har lärt mig att göra sånt jag vill, prioritera, stanna upp och sätta lite mer realistiska krav, samt tro på att saker löser sig på sätt eller annat. Hittills har det ju faktiskt gått helt okej. 

 

Nu påstår jag inte att jag är expert på det här. Otaliga är de stunder jag i Man känt att jag vill vara någon helt annanstans. Känt mig så ensam och ynklig. Ifrågasatt allt jag håller på med och mig själv. Trott att jag borde kunna och veta allt om västra Elfenbenskusten och om att leva i vardagen här. Å hur min franska borde ha varit så mycket bättre. Hur skulle jag ens ha kunnat veta allt? Det är ju omöjligt. Ändå var det mitt krav på mig själv, jag borde veta. Nej tusan, mera chill.  

 

Det är förstås enkelt nu att skriva ett sånt här inlägg när jag ute på andra sidan av den här erfarenheten och på väg mot nästa. Nu när jag packar väskorna för flytt till Tanzania, något jag velat göra så länge. Men på något sätt behöver jag skriva det för att påminna mig själv och för att ha något att titta tillbaka på senare när jag igen glömt hur man chillar. 

 

Det senaste året har jag också gett mig själv mitt privatliv tillbaka. Kanske är det framförallt det som jag behövde för att kunna chilla med så mycket annat. En balans. Kanske allt det här har varit solklart för alla andra, men det har det verkligen inte varit för mig. Mitt fokus har legat någon helt annanstans och i längden skulle det ha tagit kål på mig. 

12.08.2016 kl. 01:27

Bekvämligheter i två olika världar

Jag har ett nytt hem. Är inte längre med hus, utan jag är tillbaka i lägenhetsvärlden. Dessutom, jag har varmt vatten och en AC. Kanske mina kläder nu blir rena när de kan handtvättas i varmt vatten i stället för enbart i kallt. Här finns flera matbutiker, ja åtminstone fem(!). Är Daloa paradiset på jorden? Nej, verkligen inte, men staden erbjuder mig lite fler bekvämligheter än Man. Hurra! Så många självklara bekvämligheter som jag i brist på dem de senaste sju månaderna lärt mig uppskatta något oerhört. 

Kan ändå inget annat än längta tills söndag när jag får sätta mig på ett plan hem. Hem till alla bekanta bekvämligheter. Till en tillvaro där man inte ens förstår att de är bekvämligheter. Det ska bli skönt med en kort paus från den afrikanska landsbygden. I tre veckor ska jag mysa i min finlandssvenska bubbla fylld av familj, vänner, Helsingfors, skärgård, Henriksdal, bastu, fester, skumppa, nypotatis (hm, det finns väl ännu?) och oändligt med snabbt och bra internet(!). Jag ser också framemot att kunna äta på vilken restaurang som helst utan att oroa mig för att få tyfoidfeber och att även om myggjävlarna biter mig så behöver jag inte ägna malaria en tanke. Det känns också så himla lyxigt.  

Det jag oroar mig mest för att jag igen måste bry mig om hur jag klär mig. Och måste jag sminka mig? Vet inte om jag kommer ihåg hur man gör. Jag har levt med en så begränsad garderob att jag totalt slutat bry mig om kläder. Har redan i Abidjan känt mig lite vilsen, där många fler yttre skönhetsideal existerar än ute på vischan. Men visst blir det skönt att återförenas med min garderob och för att underlätta återintegreringen bokade jag frissatid i Helsingfors för att reda upp kalufsen. 

13.07.2016 kl. 00:50

Återanvändning och återanvändning.

Jag har alltid haft svårt med matsvinnet hemma i Finland och att slänga mat. Nu har det tagit nya former. Varje gång jag ska slänga något funderar jag en extra gång, hm, kan det här användas till något. Det gäller allt från papper (man kan ju använda baksidan), tomma vattenflaskor till mjölkburkar. Jag vill inte slänga något som kan vara till nytta för någon. En vattenflaska kostar kring 500 franc (75 cent). Det är inte många pengar för mig, så det är lätt hänt den hamnar i skräpkorgen. Men för någon som förtjänar under två dollar per dag är en vattenflaska värd mycket.

Här återanvänds allt, men av helt andra orsaker än hemma. Här används allt om och om igen och när något inte längre kan uppfylla sin primära funktion används saken till något annat. Ungefär i samma stil som som när min mormor hade lappat ett vattenrör i sitt hus med en gammal cykelring. Här hittar man användning för sådant som vi i väst hade slängt för längesedan. Jag minns så väl när jag köpte en matta gjord av resttyger i Dar es Salaam. Jag var så nöjd med mitt kap. Så miljövänligt tänkte jag. Faktum var ju dock att kvinnan som gjort den inte hade råd med annat än tygbitar hon hittat. Samtidigt i en annan del av världen finns tusentals överfyllda loppisar med övergivna saker. Det är förstås bra att dessa förhoppningsvis får ett nytt hem, men detta överflöd av saker påminner mig jämt och ständigt om hur ojämlikt resurserna är fördelade och hur lätt man kan glömma att uppskatta vad man har när inflödet av nya saker är konstant.

Här blir också varje sak en fråga om pengar. Hur kan man använda det för att förtjäna pengar. Till exempel en skottkärra. Man kan transportera fler trädbitar för att göra kol i en skottkärra än på sitt huvud. Effektivering. Det skedde under industraliseringen i Europa, men här har ingen desto större industralisering skett. Allt importeras. Här exporteras råvaror (därav ekonomisk tillväxt) som processas på andra ställen, t.ex. i China, som sedan säljer produkterna tillbaka hit. Jag tycker det snackas allt för lite industralisering inom utvecklingspolitiken. 

Det här är ett samhälle som ibland känns som Finland för 100 år sedan (eller hur jag föreställer mig att Finland var för 100 år sedan), men samtidigt på vissa områden och ställen är hur modernt som helst. Det är en kombination av så många världar. 

09.07.2016 kl. 01:30

Flyttdags - igen

Har packat ihop mitt liv än en gång. Varje gång tackar jag mig själv så innerligt för att jag inte är en materialist. Det underlättar när man flyttar så ofta som jag. 

Så snart är det dags att säga hej då till huset och hyresvärdarna. Å som alltid känns det som att man inte riktigt hann göra allt här, även om man hade all tid i världen. Igår kväll kom till exempel hyresvärdens barnbarn och frågade om vi kunde göra något tillsammans innan jag åker. Fyra 8-12-åriga flickor. Så sjukt närvösa över att be mig om något, som att det var en utmaning de försökt komma över de senaste sju månaderna och lyckades min näst sista kväll. Fasligt hur skrämmande man tydligen kan vara. 

De ville så gärna åka till vattenfallen där de aldrig varit. Å se aporna i skogen på vägen dit. Skar lite i mitt hjärta när jag idag måste meddela att det är försent nu. Där stod de med bikinin i högsta hugg, medan jag stod med en tom kappsäck som måste fyllas och ett hus som skulle städas. Deras mormor lovade dock att ta med dem dit, men jag är osäker på om det blir verklighet. 

Ikväll ska jag ännu åka ut å äta. Säga hej då till Man för att tidigt i morgon packa bilen och köra till min nya hemstad två och en halvtimme härifrån. 

04.07.2016 kl. 20:43

Semester - I wish

Ah vad jag hatar de där två veckorna innan semester. Varje morgon kollar jag i kalendern och hoppas på att det förflytit två dagar i stället för en medan jag sov. Men nej. Ännu två veckor kvar tills Finland. Förresten, det här är det enda jag använder min kalender till för tillfället. Att hålla koll på semester. I love it. Å jag njuter av det, för jag vet att det är något som är stört omöjligt i Finland. 

Jag har varit nio veckor i bushen nu sen jag kom hem från senaste rest and recuperation leave i Tanzania. I och med att jag jobbar på ett ställe vart FN inte godkänner att man tar med sin familj, så har jag en vecka ledigt var 8e vecka. Det här som en kompensation och en möjlighet att träffa sin familj. Det här har lett till att jag var 8e vecka också tagit en del av min årssemester och alltid haft två veckor ledigt i stället för en. I love it. Att med jämna mellanrum ha ledigt. Det är så himla bra. I Finland jobbade jag som en dåre i 10 månader för att sen ha lång sommarsemester. Det fungerade också, men visst var jag totalt slutkörd och inte kapabel att njuta av de förtsta semesterveckorna. 

Men aldrig är det väl helt perfekt. Nu får jag i stället ge upp så mycket annat. Långdistans till familjen i Finland och partner i Tanzania. Inte alls lätt det heller. Men i morgon är det en dag färre tills jag kommer hem. 

03.07.2016 kl. 00:49

 

Sandra, världsmedborgare, miljöivrare och feminist. En finlandssvensk Muzungu  i Tanzania. Jobbar som konsult. Hänger på stranden. Försöker förstå världen. 

Bloggar om min vardag i ett utvecklingsland. Om att leva och jobba i en ny kultur. Om världen runtomkring mig. Om kontinenten Afrika. 

Senaste kommentarer

14.06, 12:05Finskt midsommarväder av setterberg
10.06, 15:54Finskt midsommarväder av ruby
20.05, 21:35Finskt midsommarväder av rebecca